Om ett skratt förlänger livet...

Haha som jag skrattat idag. Fick både kramp i magen och tårar i ögonen. Krampen i magen kanske inte bara berodde på skrattet med tanke på hur mycket mat jag stoppade i mig på lunchen idag. Det var tacos med vad jag tyckte var extra stora bröd. Och då tänker jag, så bra då får man ju plats med mycket. Samma tanke fick jag andra gången med... Sen kom det semlor (älskar min skola) och självklart tryckte jag i mig en sån också. Jag tror ni förstår hur jag kände mig efteråt. Men jag var inte ensam om det iallafall, Erika åt lika mycket som jag. Tillbaks till skrattet, vet inte hur det började, men vi måste ha skrattat i typ 45minuter med korta pauser. Ett tag visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Skrattet bara bubblade upp igen och igen och igen. De andra i matsalen måste ha tyckt att de är nåt allvarligt fel på oss, men jag gillar er ändå tjejer. Det känns extra jobbigt att lämna skolan och veta att man inte kommer träffa dessa härliga människor på 3 och en halv vecka när man har så roligt tillsammans sista dagen. Kan bara tänka hur mycket vi har at ta igen när jag kommer tilbaka igen. Stackars de andra eleverna...
Blev lite mer skratt på tåget hem, men det var lite jobbigt att lämna av Sofie. Hon åker till sälen imon och jag till Zambia på söndag. Man får såna dubbla känslor, man är så glad att åka härifrån men så ledsen att lämna kompisarna hemma. Tänk bara när jag tar studenten, nej usch det är ett tag kvar tills dess så det tänker vi inte på nu.

Hopp imon blir det fotbollsträning på morgonen sen packa och göra allt klart inför resan. Såååå spänande!

Så mycket mmm i livet just nu,
mat, vänner och allt!