Ska försöka mig på att göra ett inte allt för långt inlägg om mina första dagar i Zambia.
I söndags åkte jag med flyget från Göteborg till München 18.10. Trodde jag skulle vara mycket mer nervös, men det gick jättebra. En svensk tjej som var med på planet bodde i München så hon hjälpte mig hitta när vi kom fram dit. Inga problem där heller, det enda var att jag fick sitta i mitten av planet i mitten, mellan två vuxna män. Var jätterädd att de skulle snarka, men det var lugnt. Planet gick 20.50 och jag var framme i Johannesburg strax innan nio. Där mötte jag Sophie och vi hjälptes åt att hitta rätt och komma med rätt flyg. Även sista flygbiten gick utan problem. Vi var framme i Livingstone runt halv ett, men sen skulle vi fixa våra visa och det tog ett tag. Vi var både jättenervösa ifall våra väskor hade kommit fram eller inte, men som tur var hade de det. Vi blev hämtade av några från African Impact, så trevliga. De bar våra väskor och berättade vad det var vi körde förbi. Det tog inte mer än tio minuter att åka från flygplatsen till volontärhuset. Så det var min resa hit, självklart fick vi lite genomgång av huset och så när vi kom fram, men det är inte så intressant för er att läsa om.
På tisdagen hade vi en stor genomgång av vad vi kommer att göra. Jag är den ändå på sport projektet så jag kommer få göra det mesta själv, men någon gång kommer någon av de andra vara med. Dessutom har jag alltid någon med mig som kan några av språken här nere ifall barnen inte förstår. På eftermiddagen skulle jag ha varit med på en fotbolls träning med pojkar i 14-15 års ålder, men ingen dök upp , vilket är ganska vanligt här, så jag fick gå tillbaka till huset och ta det lugnt istället. Det tog bara typ tre minuter att gå dit så det var ganska lugnt.
Kvällen spenderade jag tillsammans med några av de andra volontärerna och några från lokalbefolkningen och spelade volleyboll. Så kul och killarna var så snälla och trevliga. De kom och hämtade oss vid huset och så gick vi till stället vi skulle spela på och sen följde de oss hem för det hann bli mörkt och vi får inte gå själva när det är mörkt. Den ena killen hette Lennart, hur kul är inte de?
Idag hade jag först idrottslektion på Nakatindi Community School. Det gick väl sådär. De är ungefär 40-50 stycken i varje klass så det är många att hålla reda på. Eftermiddagen på Zambezi Sawmills Community School gick mycket bättre. Då var en av volontärerna, Lonneke, med mig och vi hade hur kul som helst. Barnen är bara så underbara. De vill hålla oss i handen, känna på vår hud och vårat hår. Sååå söta! Jag var helt slut efteråt och svetten bara rann, om ni vill veta. Det har varit så sjukt varmt idag, mer än 40C så lunchen som är två timmar lång spenderades i poolen.
Maten här nere är helt underbar. Frukosten består av mjölk, flingor och rostat bröd. Till lunch har vi fått pizza en dag och toast en dag. Helt ljuvligt gott. Till middag har vi fått nshima (en afrikansk rätt som ser ut som tomtegröt) med kyckling, pommes med fisk och idag fick vi spagetti med köttfärssås. Man kan typ inte sluta äta, så gott!
Jag är den enda svenskan här, så det är riktigt skönt att kunna skriva på svenska för det är engelska hela tiden. De andra kommer från England, Kanada, USA, Holland och Tyskland, men de pratar riktigt bra engelska allihopa. Men det funkar faktiskt bra för mig också.
Har fått lära mig ett ord, Mzungu. Det är ett ord som barnen här använder för oss vita. Det är så kul när de ser oss, ropar Mzungu och sen springer efter oss för att kunna hålla oss i handen. Och de frågar hela tiden hur vi mår, så söta.
Det får nog räcka för denna gången, kommer nog kunna uppdatera ganska ofta så får ta ”lite” i taget.
Kram på er alla där hemma, önskar jag kunde skicka lite av denna värmen och solen till er, för vi har så det räcker.
KUL att få läsa allt om dina dagar där borta. Kram Mamma o pappa.
SvaraRadera