So sad

Igår var en sån ledsam dag. Först lämnade Lonneke och Sophie oss vilket gav tårar i mångas ögon. Sen på kvällen fick jag så fina medelanden på fb att jag började gråta. Det fick mig att inse hur mycket jag saknar alla där hemma och hur mycket jag kommer sakna alla här när jag kommer hem. Önskar att jag kunde ta med alla hem. Dock måste jag ändå säga att det var en typ glädje tårar.

Annars var dagen ganska tråkig. Hade planering på morgonen och sen reading club på em. Under reading club sitter vi med en klass och de får läsa för oss och vi hjälper dom. Igår hade vi grade 5 (10-12 åringar) och det var sååå många som inte ens kunde läsa alfabetet. Så hemskt, de kommer aldrig lära sig läsa. Det var mest bara frustrerande att vara där, men en tjej var faktiskt ganska duktig så jag satt med henne. Men dom är så söta så det blir inte riktigt lika jobbigt att vara där. Några tjejer frågade om jag ville bli deras vän, hur gulligt är inte det? Tror inte att reading club är nåt för mig för jag höll på att somna medan en av tjejerna läste för mig samtidigt som en satt och pillade i mitt hår. De älskar mitt hår för att jag är blond.

På kvällen spelade vi volleyboll med Golden och Lennort. Inte jätteroligt för det var bara vi där, men ändå kul att inte bara sitta inne i volontärhuset.

Så igår var det en slapp dag och idag är det inte så mycket mer att göra. Hade PE på fm med Jill och Felix vilket var ganska roligt och nu har jag planering i en timma innan jag ska gå till fotbollsträningen. Älskar Felix och Jills skola för de har utsickt över Viktoriafallen, så coolt.

See you guys

Vardag igen

Vilken helg! Känns som att jag inte fått sovit någoting. I lördags skulle jag inte vara ute länge alls, men Michi fick mig hela tiden att stanna lite längre och lite längre genom att säga att hon behövde mig där. Så strax efter två fick jag till slut henne att låta mig gå hem så Lonneke och Golden följde mig hem och sen gick de tillbaka. Det värsta var att tre timmar senare var jag tvungen att gå upp. När jag gick upp mötte jag Michi och Jill i dörren, så paff jag blev. De kom tillbaka från Fez bar då. Ni skulle sett allas min när vi tittade på varandra och de insåg vad klockan var, haha. I alla fall så åkte jag till Botswana för en dags safari. Det var så vackert, men jag blev lite besviken att vi inte såg fler djur än vi gjorde. Vi såg flodhästar, nimpala, en sorts apor, något annat djur, pumba djur och fåglar. Jag kan inte komma på vad djuren heter på svenska. Det är helt sjukt hur svårt det är att översätta när man pratar engelska hela tiden. Igår kväll ville några av tjejerna att jag skulle säga olika saker på svenska och det var så svårt att uttala orden rätt. Och jag som bara vart här en vecka!! Så var beredda på att få höra engelska när jag kommer hem.

Sitter nu och har planeringstid, fast jag har inte planerat något än, ska väl göra det snart. Det är två av tjejernas sista dag idag så det är ganska sorligt här. Det är bara vi här för de andra är på sina projekt. Lonneke har satt på lite av musiken vi alltid lyssnar på och det känns så ledsamt att höra och veta att nästa gång kommer de inte vara här. Har bara känt dom en vecka, men det känns som en evighet. De är två otroliga tjejer som jag kommer sakna. Tanken på att man aldrig kommer se dom igen, verkligen aldrig känns bara konstigt. Vill inte ens föreställa mig hur det kommer kännas när jag ska åka hem. Men de har vart här mellan 6-8veckor så jag hoppas att det inte kommer bli lika jobbigt för mig som det är för dom just nu.

Okej, nu måste jag börja med det jag är här för så vi hörs.

En afrikansk kväll

Vilken kväll vi hade igår, helt amazing. Vi gick till en bar där det för det mesta är turister, men också en del av de som bor här. Två av våra volleyboll kompisar väntade på oss där. Först var det ganska stilla, lite ping pong spel. Hade först inte tänkt stanna så länge, men när Megan (en av volontärerna) ville gå hem strax efter tolv var det ingen annan som ville, men eftersom Zambeserna är så otroligt snälla följde de henne hem och kom tillbaka igen. Så skulle aldrig någon i Sverige göra. Man märker verkligen skillnad mellan hur vi svenskar är mot varandra och mot främlingar och Zambeserna är. Vi är så stängda och låsta till de vi känner. Här är alla öppna, trevliga och gör allt för att alla ska trivas.

Tillbaks till gårdagen, det blev bara galnare och galnare. Fler av volleyboll killarna kom och vi hade såå roligt. Har kommit att tänka på att det är aldrig några tjejer från Livingstone som är med, tror inte de gillar oss mzungos. Vi har olika dansstilar, the germanstile, africanstile, canadianstile och självklart var jag tvungen att hitta på en swedishstile. Miki och jag dansade swedishstile hela kvällen för hon bara älskade det. Sen började de spela ABBAs Dancing Queen, kändes helt otroligt. Vem lyssnar på ABBA i Afrika?? Men det var sååå roligt. Det måste ha vart den roligaste kvällen jag nånsin haft.

Ska försöka lägga upp lite mer bilder, men det är lite segt här så ni får nöja er med en poolbild idag :)

Poolen i vår trädgård

En regnig dag

Idag har det faktiskt regnat här så de flesta barnen kom inte till skolan. Tänk om vi skulle göra det i Sverige? Vi skulle aldrig behöva gå till skolan! Men sen behöver ju inte vi gå till skolan varje dag så det är ju lite skillnad. Eller egentligen är det stor skillnad. Idag kändes det så hemskt för jag fick ha idrottslektonen inomhus så jag pratade med barnen om vad PE (physical education) betyder och det var ingen som visste vad det betydde. Sen frågade jag vad hjärtat och lugnorna hade för uppgift i kroppen och det var så många som inte visste det trots att de hade en plansch om det på väggen. Och barnen var mellan 9-11 år!!! Det känns så hemskt, för om de inte förstår är det ingen som förklarar för dom istället så blir de straffade ibland. Första dagen jag var i ett klassrum fick två pojkar varsin örfil. Det var inte kul att se, men jag har inte behövt se något mer. Men de andra har berättade att barnen ibland blir slagna så hårt i skolan att de skriker, men vi får gå ut om vi vill för lärarna vet att vi inte är vana vid det och inte gillar det. Men vi kan inte säga till dom att sluta, vilket är så hemskt.

Hade så roligt på förmiddagen tillsammans med Yuyi, han hjälper mig när jag har lektion och översätter till alla språk de pratar. Han är helt otrolig med barnen och alla lyssnar på honom. Fast klassen vi var i idag var så söt. De lyssnade, frågade och svarade. De var blyga i början, men ropade de ”teacher, teacher” för att jag skulle be dom svara. Såå söta.

Hade så kul för en stund sen när jag skulle förklara för de andra att vi inte har vattentoalett i vårt sommarhus och det blev tills lut helt galet för de andra överdrev allting. Jag skulle förklara att det bara låg ungefär fem minuter från havet, men innan jag hann berätta färdigt tolkade de andra det som att det tog fem minuter att gå till toan. Så galet! Haha.

Vi ska antagligen gå ut strax, men jag har sån huvudvärk så vet inte om jag ska följa med, men imon kommer jag absolut inte orka för vi ska åka till Botswana på söndag tidigt, tidigt på morgonen.

Hoppas ni har det bra där hemma.

See ya

Äntligen här!!!!

Ska försöka mig på att göra ett inte allt för långt inlägg om mina första dagar i Zambia.

I söndags åkte jag med flyget från Göteborg till München 18.10. Trodde jag skulle vara mycket mer nervös, men det gick jättebra. En svensk tjej som var med på planet bodde i München så hon hjälpte mig hitta när vi kom fram dit. Inga problem där heller, det enda var att jag fick sitta i mitten av planet i mitten, mellan två vuxna män. Var jätterädd att de skulle snarka, men det var lugnt. Planet gick 20.50 och jag var framme i Johannesburg strax innan nio. Där mötte jag Sophie och vi hjälptes åt att hitta rätt och komma med rätt flyg. Även sista flygbiten gick utan problem. Vi var framme i Livingstone runt halv ett, men sen skulle vi fixa våra visa och det tog ett tag. Vi var både jättenervösa ifall våra väskor hade kommit fram eller inte, men som tur var hade de det. Vi blev hämtade av några från African Impact, så trevliga. De bar våra väskor och berättade vad det var vi körde förbi. Det tog inte mer än tio minuter att åka från flygplatsen till volontärhuset. Så det var min resa hit, självklart fick vi lite genomgång av huset och så när vi kom fram, men det är inte så intressant för er att läsa om.

På tisdagen hade vi en stor genomgång av vad vi kommer att göra. Jag är den ändå på sport projektet så jag kommer få göra det mesta själv, men någon gång kommer någon av de andra vara med. Dessutom har jag alltid någon med mig som kan några av språken här nere ifall barnen inte förstår. På eftermiddagen skulle jag ha varit med på en fotbolls träning med pojkar i 14-15 års ålder, men ingen dök upp , vilket är ganska vanligt här, så jag fick gå tillbaka till huset och ta det lugnt istället. Det tog bara typ tre minuter att gå dit så det var ganska lugnt.

Kvällen spenderade jag tillsammans med några av de andra volontärerna och några från lokalbefolkningen och spelade volleyboll. Så kul och killarna var så snälla och trevliga. De kom och hämtade oss vid huset och så gick vi till stället vi skulle spela på och sen följde de oss hem för det hann bli mörkt och vi får inte gå själva när det är mörkt. Den ena killen hette Lennart, hur kul är inte de?

Idag hade jag först idrottslektion på Nakatindi Community School. Det gick väl sådär. De är ungefär 40-50 stycken i varje klass så det är många att hålla reda på. Eftermiddagen på Zambezi Sawmills Community School gick mycket bättre. Då var en av volontärerna, Lonneke, med mig och vi hade hur kul som helst. Barnen är bara så underbara. De vill hålla oss i handen, känna på vår hud och vårat hår. Sååå söta! Jag var helt slut efteråt och svetten bara rann, om ni vill veta. Det har varit så sjukt varmt idag, mer än 40C så lunchen som är två timmar lång spenderades i poolen.

Maten här nere är helt underbar. Frukosten består av mjölk, flingor och rostat bröd. Till lunch har vi fått pizza en dag och toast en dag. Helt ljuvligt gott. Till middag har vi fått nshima (en afrikansk rätt som ser ut som tomtegröt) med kyckling, pommes med fisk och idag fick vi spagetti med köttfärssås. Man kan typ inte sluta äta, så gott!

Jag är den enda svenskan här, så det är riktigt skönt att kunna skriva på svenska för det är engelska hela tiden. De andra kommer från England, Kanada, USA, Holland och Tyskland, men de pratar riktigt bra engelska allihopa. Men det funkar faktiskt bra för mig också.

Har fått lära mig ett ord, Mzungu. Det är ett ord som barnen här använder för oss vita. Det är så kul när de ser oss, ropar Mzungu och sen springer efter oss för att kunna hålla oss i handen. Och de frågar hela tiden hur vi mår, så söta.

Det får nog räcka för denna gången, kommer nog kunna uppdatera ganska ofta så får ta ”lite” i taget.

Kram på er alla där hemma, önskar jag kunde skicka lite av denna värmen och solen till er, för vi har så det räcker.

(Försökte ladda upp bilder, men det gick inte. Får bli ett senare projekt)

Några timmar kvar

Nu är det bara några timmar kvar tills jag åker. Flyget går 18.10 ikväll, men ska vara på flygplatsen 3 timmar innan så vi ska väl åka runt halv två. Just nu är jag hur lugn som helst, tror det är mitt sätt att vara riktigt nervös. Allt är nästan färdig packat, bara lite små grejer som laddare och sånt som ska ner men sen är jag klar för att åka. Det ska bli så skönt att komma iväg och roligt att få uppleva en sån här resa, så spännande.

Kommer sakna er alla! Kraaam

Om ett skratt förlänger livet...

Haha som jag skrattat idag. Fick både kramp i magen och tårar i ögonen. Krampen i magen kanske inte bara berodde på skrattet med tanke på hur mycket mat jag stoppade i mig på lunchen idag. Det var tacos med vad jag tyckte var extra stora bröd. Och då tänker jag, så bra då får man ju plats med mycket. Samma tanke fick jag andra gången med... Sen kom det semlor (älskar min skola) och självklart tryckte jag i mig en sån också. Jag tror ni förstår hur jag kände mig efteråt. Men jag var inte ensam om det iallafall, Erika åt lika mycket som jag. Tillbaks till skrattet, vet inte hur det började, men vi måste ha skrattat i typ 45minuter med korta pauser. Ett tag visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Skrattet bara bubblade upp igen och igen och igen. De andra i matsalen måste ha tyckt att de är nåt allvarligt fel på oss, men jag gillar er ändå tjejer. Det känns extra jobbigt att lämna skolan och veta att man inte kommer träffa dessa härliga människor på 3 och en halv vecka när man har så roligt tillsammans sista dagen. Kan bara tänka hur mycket vi har at ta igen när jag kommer tilbaka igen. Stackars de andra eleverna...
Blev lite mer skratt på tåget hem, men det var lite jobbigt att lämna av Sofie. Hon åker till sälen imon och jag till Zambia på söndag. Man får såna dubbla känslor, man är så glad att åka härifrån men så ledsen att lämna kompisarna hemma. Tänk bara när jag tar studenten, nej usch det är ett tag kvar tills dess så det tänker vi inte på nu.

Hopp imon blir det fotbollsträning på morgonen sen packa och göra allt klart inför resan. Såååå spänande!

Så mycket mmm i livet just nu,
mat, vänner och allt!

Ett år tillsammans

Idag firar jag och mitt älskade körkort ett år tillsammans. Patetiskt, jag vet, men lite roligt. Kan knappt komma ihåg hur jobbigt och bökigt det var innan jag fick mitt körkort. Mamma och pappa fick köra mig överallt, jag fick vänta på de sega bussarna eller gå och cykla om jag skulle nånstans. Körkort är en sån frihet oavsett om man har en egen bil eller inte. Men bortskämd som jag är får jag alltid låna bil av pappa.
Igår kom våra studentmössor!! Om man nu kan säga att man blir nöjd med sin mössa så blev jag det iallafall. Ska försöka lägga upp en bild på den senare, men inte idag.
På samhällskunskapen igår eftermiddag pratade vi om socialkompetens och tittade vi på Kontoret med Ove Sundberg. Kan man hata en overklig person så hatar jag honom. Han är fruktansvärd och kan inte bete sig som en människa. Men sen är det ju meningen att man ska skratta åt honom, men lite störig är han allt. Jag hoppas att det inte finns någon som han i verkligheten för då tycker jag synd om omgivningen.

Idag blev jag intervjuad av HallandsPosten om mitt projektarebete så imon eller på lördag så kan ni läsa om mig där. Lite nervöst var det för jag hade ingen aning om vad de skulle fråga om, men det gick bra tror jag. Trodde jag skulle få åka tåget hem själv eftersom Johanna åkte tidigare och Sofie skulle ha utvecklingssamtal, men tur som jag har slutade falkenbergarna samtidigt som jag skulle gå så jag fick sällskap halvägs iallafall. De är så roligt att åka med dom ibland för de är så lättlurade att det nästan är gulligt. Idag fick jag lurat i dom att många tjejer sminkar sig innan de går och lägger sig för att spara tid på morgonen. Jag menar vem tror på det? Dom har mycket kvar att lära här i livet, precis som alla andra.

Oj det blev ett långt inlägg, men nu ska jag plugga lite och sen fortsätta med min packning.

Trailen till kontoret :)

Tisdags fika

När den ena är sjuk, bjuder den andra på fika, min tisdags em med Sofia <3

Sjukling

Oj, här var det ett tag sen man skrev. Har haft så mycket att göra med skola, träning och inför resan. Men idag ligger jag hemma i soffan med förkylning och huvudvärk. Inget kul, men har fått gjort lite skolarbete som jag ligger efter med och det är alltid bra. Snart ska jag pallra mig upp och träffa bästa Sofia i stan. Eftersom jag åker på söndag så vill jag hinna träffa henne lite innan så då får man bita ihop lite. Men vad gör man inte för att få träffa sina vänner? Kommer verkligen sakna vännerna när jag är borta. Känns som jag ska vara borta en evighet fast det bara är tre veckor. Och på tal om vänner, har skaffat mig en ny kompis om man nu kan säga så. Nä, men har fått kontakt med en tjej från London som ska ner till Zambia nu samtidigt som jag och hon verkar jättetrevlig så det är kul. Vi kommer flyga sista biten mellan Johannesburg och Livingstone tillsammans så jag kommer inte vara helt ensam och lost när jag kommer fram. Skönt!

Ikväll är det studentfest, skulle egentligen åkt dit, men eftersom jag mår som jag gör kommer jag inte orka så därför blir det en hemmakväll med plugg och packning.

Vänskap

Ibland kan man bli så trött, på vänner, på främlingar och på allt runt omkring. Vänner som sviker, som inte lyssnar eller som är allt för upptagna med sig själva att de inte ser vad som händer runt omkring. Vänner som undviker att prata om missförstånd som uppstått eller låtsas som att allt är bra. Jag har svårt att förstå hur man kan undvika att se när man sårar någon. Svårt att förstå hur man inte kan vilja lösa problem. Livet är inte så enkelt att det aldrig uppstår konflikter och det går inte att alltid fly från dom. That´s life! Konflikter måste lösas vare sig man vill eller inte. Desto snabbare desto lättare och bättre. Jag har lätt för att släppa saker som hänt, men man måste lösa dom först. När det väl är löst varför se tillbaks på det? Släpp det och gå vidare. Ibland måste man stanna upp, se tillbaks på vad som hände för att sedan ta ett nytt steg framåt. Att vara en vän handlar egentligen bara om att finnas där, i sorg, glädje, ilska, ja i alla lägen. Man ska väl inte säga bara eftersom det kan vara ganska krävande att vara en bra vän. Men det som är jobbigt är ingenting jämfört med det som är bäst hos en vän.

Så kasta inte bort en vänskap genom att fly, du kan komma att behöva den när du minst anar.

Train and pain

Ska snart åka till fotbollsträningen. Förhoppningsvis gör inte fötterna så ont så jag kan va med hela, men det återstår och ser. Har beställt en ny tejp idag som kanske kan hjälpa till lite. Får bara hoppas att den hinner komma innan helgen. Har egentligen inget att skrivia mer än att jag börjar bli sjuuuukt nervös inför resan. Det är ju bara en och en halv vecka kvar. Har ingen aning om vad jag ska ha med mig känns det som, men det löser sig nog. Hinner inte skriva nåt mer för måste packa till träningen.
See you

Min nya tejp, valde den rosa, lite
tjejigt kanske, men tyckte de va lite kul ;)

Sovmorgon, eller?

Sitter och försöker plugga lite naturkunskap, men det är så lätt att göra annat. Hatar att alla uppgifter måste göras på datan. Hade man skrivit på papper hade man inte lika lätt kunnat gå in på fb, skriva blogginlägg, läsa andras bloggar mm. Det är så svårt att koncentrera sig, får verkligen säga till mig själv att plugga. Och som ni kanske förstår med detta inlägget så funkar inte det så bra, då hade jag ju liksom inte suttit här och skrivit...

Idag var det ganska chill i skolan. Hade sovmorgon för vi började inte försäns halv ett. Så ställde klockan på halv tio, men självklart får man sms strax innan halv åtta och nyfiken som man är måste jag bara gå upp och kolla vem det va. Och där var min sovmorgon förstörd, man tackar. Ja, ja fick pluggat lite och sett på ett vampire diaris avsnitt. Träningen idag va riktigt kul. Först hade vi lite stryka, mindre roligt, men sen spelade vi futsal. För er som inte vet vad det är så är det inomhus fotboll, verför det har ett eget namn är väl för att det har andra regler, men jag vet inte. Futsalen var iallafall rolig, trots att mina stukade fotleder riktigt värker efteråt. Men just nu bara älskar jag fotbollen, det går bra och jag känner att jag utvecklas. Därför kan jag inte vila när de andra spelar, jag måste vara med. Får typ abstinens besvär om jag bara tränar en gång på en vecka. Men mina fötter säger egentligen nej. I söndags jobbade jag fyra timmar och då gick ag nästan konstant och efteråt var jag nästan gråtfärdig för mina fotleder kändes stora som hus och jag orkade knappt lyfta dem. Oj va synd det blev om mig, det är inte så jag menar. Det är bara det att det blir extra jobbigt när fotbollen är en sån stor del av mitt liv just nu. Alla ni som tränar mycket förstår säkert hur jag menar.

Nu får det räcka, imon är en ny dag med träning och skola. Ska hjälpa en kompis med hennes matte efter min förmiddags lektion, sen blir det gymmet med Sofia och fotbollträning på kvällen om man orkar.

Lite ensam

Sitter här i min ensamhet eftersom mina vänner dissat mig totalt ikväll. Nej så illa är det inte, men jag har en lugn kväll hemma med mig själv och en stoooor godispåse som sällskap. Ska titta lite på melodifestivalen, tycker egentligen inte om det, men har alltid tittat på det så känner mig lite tvungen. Blir det träkigt finns det ju alltid några vampire diaries avsnitt att se.

Ha en trevlig kväll alla.

Kvällens mat, en enkel favorit

Mitt sällskap för kvällen, såååå bra (och vem kan undvika att titta på dem;)



Mental träning

Ja, dagens träningspass kommer bli en mental träning. Det är -17 ute och fotbolsträningen börjar om en timme, snacka om att behöva ställa in sig på att det kommer bli kallt men att det kommer att gå. Det är bra övning inför säsongen, då måste man vara stark mentalt och det kommer vi bli i den här kylan. Man får tänka att det är 15 plus så kanske man håller värmen.

Hoppas jag överlever det här, annars får ni ha en bra helg ;)

En sorgsen stad

En olycka kan drabba många, nära, kära och okända. Man undrar varför det drabbar en själv och ibland varför hon/han och inte jag. I en liten stad som min påverkas nästan alla. Man känner någon som känner, eller gick i samma skola som eller man känner ett syskon eller linande. En familjeolycka kan förändra en hel stad för en tid. Alla vill visa sitt medlidande, visa att man bryr sig fast man inte kände. Det är fint tycker jag, att även om man inte känner de drabbade så har vi männikor en sån omtanke om andra att vi ändå bryr oss. Fortsätt visa medkänsla för andra människor, det är en gåva vi alla fått. Använd den!

En olycka som drabbar hela Varberg

Studiedaaaag

Rubriken säger allt, ledig idag och var det även igår då våran lärare var sjuk så vi slapp lektionen, riktigt skönt. Ibland känner man verkligen att man är värd att vara ledig och det gjorde jag igår och ännu mer idag. Igår blev det en hel del styrketräning. Först var jag och Sofia på gymmet och vi körde ganska hårt. Sen var det fotbollsträning på kvällen med styrka i en timme och spel en halvtimme och det var riktigt jobbigt. Annars gjorde jag väl egentligen inget vettigt, vilket mina lediga dagar brukar resultera i. Har försökt få en praktikplats, men det är inte direkt lätt att hitta även om jag vet precis vart jag vill ha en. Det är så många som inte kan ta emot för att de inte har tid och resurser.

Usch vilket tråkigt inlägg, har inte direkt någonting att skriva, mitt huvud är rätt tomt på tankar just nu. Men, men nu ska jag se om jag orkar städa mitt rum och kanske plugga lite. I eftermiddag blir det en tur till tandläkarn.
See you