A side of life: Home again!

Då var man åter på svensk mark. Känns så konstigt. Har bara varit borta 3veckor, men det känns som en evighet. Kände knappt igen mig här hemma. Zambia blev verkligen mitt andra hem. Jag kände mig välkommen och omhändertagen efter bara några dagar och när det väl var dags att åka kändes det som att jag skulle lämna mitt hem för att aldrig mer komma tillbaka. Men egentligen lämnade jag ju min tillfälliga bostad för att återvända hem. Det är otroligt hur fort man anpassar sig efter nya miljöer och hur några få personer kan få dig att känna dig som hemma. Hade nästan önskat att de inte hade varit så trevliga för det hade varit mycket enklare att åka därifrån då. Vet inte hur mycket tårar som rann på våra kinder igår innan jag åkte. Har verkligen träffat min tvillingsjäl. Vi har så mycket gemensamt, men ändå är vi två olika människor. Det kändes som att lämna en del av sig själv. Vilket jag antagligen också gjort. Det är inte samma människa som åkte dit och som nu kommit hem. På en kort tid har mycket hunnit att förändras och alla möten och upplevelser jag fått göra i Zambia kommer jag alltid att bära med mig och jag hoppas att jag en dag får se dessa underbara vänner igen.

Jag har iallafall haft en underbar resa och jag kommer sakna Zambia och alla där, men det är också skönt att ha kommit hem och kunna träffa alla vänner här hemma igen. Tyvärr måste jag nu plugga eftersom jag inte gjort någonting under mina tre veckor smart som jag är, men men.