Soo much to do!

Ligger just nu i soffan och försöker skriva på min projektrapport, de går väl sådär kan jag säga. Har inte alls någon inspiration eller motivation. Praktiken är slut och i eftermiddag ska jag jobba. Men det är så mycket annat som jag också måste göra och jag orkar verkligen inte ta tag i någonting. Usch så deppigt detta låter. Egentligen är jag inte alls så deppig, solen lyser och jag är på bra humör. Men det är bara det att jag inte vill göra allt jag måste. Känner bara för att gå ut och gå världens längsta promenad eller springa en riktigt lång runda och bara glömma allt för en stund, men det hinns inte med just nu. Förhoppningsvis är det fint väder imon också när jag är helt ledig så då kanske det kan bli något.

Igår fick jag köpt skor till både balen och studenten. Vagabond hade utförsäljning av sina provskor som alltid är i storlek 37, vilket jag alltid ar på min vagabondskor så jag hittade några till väldigt bra pris så jag är nöjd.

Soool

Vilket underbart väder! Älskar att våren är här, eller åtminstone att den är här idag. Började på förmiddan idag att skriva på min projektrapport. Vilket kommer bli mycket svårare än jag trodde. Det kändes som att jag hade landat ganska bra och kunde börja prata mer och mer om vad jag varit med om. Men skenet bedrar. I fredags när VP var här gick det ganska bra, men idag när jag började skriva så kom det betydligt mer känslor. Det blev heller inte bättre av att jag samtidigt skrev med en av volontärerna som jag lärde känna där och som jag verkligen saknar. Kan inte fatta att man har så mycket känslor som bubblar upp lite när som och det är så svårt att hantera dom. Men som tur är så kan man alltid prata om det med dom andra volontärerna.
Iallfall så kom farmor sen och jag var tvungen att visa henne lite bilder, men visade långt ifrån alla eftersom det var lite jobbigt. Och nu har jag bara suttit och slappat i solen. så himla skönt. Kände att jag hade lite makt idag när jag utan att ens träffa Sofie fick henne att gå ut och sätta sig i solen istället för att vara inne. Men tillbaks till verkligheten igen nu och försöka få ihop några meningar till i projektrapporten innan jag ska iväg till ungdomsgruppen och äta våfflor. Perfekt avlsut på en varm och solig dag!

Nsima

Saknade verkligen Zambia och alla där idag när jag åt min lunch. Det var inte alls samma sak att äta nsima ensam här hemma. Men är ändå lite stolt över att jag lyckades laga min egna nsima.

Lite mer mmm i livet!

Imon kommer VP och ska göra ett reportage. Lite nervös för vet inte alls vad jag ska säga. Dessutom måste jag verkligen städa för det ser ut som ett bombnedslag. Får hoppas att det hinns med imon annars får man göra som när man va liten, samla ihop allt och lägg det under sängen! ;)

Vårkänslor!!!

Idag har det känts att våren är på väg. Jag älskar våren! Det måste vara min favorit årstid, vet inte varför, men jag älskar den.
Idag har jag haft en mysig dag med Sofia. Vi började på gymmet och sen åkte vi hem och lagade mat. Det blev stuvade makaroner och hemgjorda köttbullar. Makaronerna blev väl sådär, men ätbart var det. Dessutom kunde vi sitta ute på altan och äta i solen. Egentligen gjorde vi inget mer vettigt. Tittade på bilder, pratade och hade det allmänt chill. Kändes iallafall att jag behövde en sån dag.
Bestämma nu ikväll att jag ska sluta ta mina malariatabletter även om jag bara har några få kvar. Jag blir aldeles för trött och idag kände jag mig nästan för trött för att köra bil. Det är inte alls kul och jag vill ha tillbaka min energi som det känns som att jag itne haft sen jag åkte. Och risken att jag blir sjuk nu är väldigt låg så jag tror jag ska klara mig.

En vecka

En vecka har gått sen jag kom hem från Zambia. Känns inte som att jag har hunnit landa än. Det var bara direkt tillbaka till skolan, träningar och jobbet. Så varje dag har varit fullt upp. Har inte hunnit tänka mycket på resan, men det blir morgondagens eller torsdagens jobb för då är jag ledig. Det enda jag har hunnit känna efter resan är hur mycket jag saknar alla där och hur glad jag är för alla jag har här hemma. Men det känns som att man står nånstans mittemellan två världar, den ena mer olik den andra. Men jag behöver nog bara sätta mig ner och andas lite, tänka igenom och se på saker med lite perspektiv.

Imon blir det en efterlängtad hel dag med min Sofia, en saknad vän!

Home again!

Då var man åter på svensk mark. Känns så konstigt. Har bara varit borta 3veckor, men det känns som en evighet. Kände knappt igen mig här hemma. Zambia blev verkligen mitt andra hem. Jag kände mig välkommen och omhändertagen efter bara några dagar och när det väl var dags att åka kändes det som att jag skulle lämna mitt hem för att aldrig mer komma tillbaka. Men egentligen lämnade jag ju min tillfälliga bostad för att återvända hem. Det är otroligt hur fort man anpassar sig efter nya miljöer och hur några få personer kan få dig att känna dig som hemma. Hade nästan önskat att de inte hade varit så trevliga för det hade varit mycket enklare att åka därifrån då. Vet inte hur mycket tårar som rann på våra kinder igår innan jag åkte. Har verkligen träffat min tvillingsjäl. Vi har så mycket gemensamt, men ändå är vi två olika människor. Det kändes som att lämna en del av sig själv. Vilket jag antagligen också gjort. Det är inte samma människa som åkte dit och som nu kommit hem. På en kort tid har mycket hunnit att förändras och alla möten och upplevelser jag fått göra i Zambia kommer jag alltid att bära med mig och jag hoppas att jag en dag får se dessa underbara vänner igen.

Jag har iallafall haft en underbar resa och jag kommer sakna Zambia och alla där, men det är också skönt att ha kommit hem och kunna träffa alla vänner här hemma igen. Tyvärr måste jag nu plugga eftersom jag inte gjort någonting under mina tre veckor smart som jag är, men men.

På gränsen mellan Zambia och Zimbabwe med min twinsis

Underbara barn på Nakatindi School

Nsima night!

The Falls med fina vänner

Bästa tjejerna tillsammans

Zambiska vänner

Man kan inte vara bättre vänner än de här två är med varandra!

Sista helgen

Min sista helg här i Zambia har precis börjat. Har haft en ledsam men riktigt bra dag. Solen sken på eftermiddagen, vi blev klara med vår sortering av 250 000 böcker till olika skolor i området. Har bokat en Walking Safari imorgon och på söndag ska jag och Michi gå till kyrkan och sen ska James visa oss byn han kommer ifrån.

Igår var vi på en så vacker plats. Vi stod på den Zambiska sidan och bara på andra sidan floden låg Zimbabwe. Det var så mäktigt. Kommer verkligen sakna detta vackra land.
Om någon timme ska vi gå ut till våran stammis bar. Det är Cynthias sista kväll här så det är tvunget att gå ut. Tyvärr tänker jag inte stanna så länge för imon åker jag härifrån kvart i sju så det blir att gå upp tidigt. Men det kommer bli kul ändå.

Har hört att det snöar där hemma vilket gör att jag inte direkt känner mer för att komma hem. Just nu säger min kropp att jag måste stanna. Finns så mycket mer att göra som jag inte hunnit med på mina tre veckor. Och då menar jag inte turistattraktioner utan hur mycket det finns att göra för skolorna, för eleverna och alla runtomkring. Och så mycket mer som jag vill lära mig. Hade kunnat stanna här flera månader.

Underbara vänner

Vilken upp och ner dag. Morgonen var fantastisk. PE var riktigt roligt och Yuyi lärde mig två nya spel som vi spelade med barnen. När vi var klara fick jag hundra ungar över mig som ville att jag skulle lyfta dom och leka. Så söta, man vill bara ta med sig dom hem.

När vi åkte förbi Jills skola stannade vi för jag hade lovat hennes klass att komma och hämta brev som jag ska skicka från dom till henne. De är så underbara att jag fick tårar i ögonen. En tjej skrev; I love you Jill, I love you as a cup of milk. Så underbar! Barnen saknar verkligen henne, lika mycket som jag och Michi gör.

Eftermiddagen var tråkig. Vi skulle ha lekt och spelat med en massa barn, men inga dök upp och jag var bara trött och hungrig så ville bara åka hem. Somnade en stund i soffan, men Michi väckte mig för lite pooltime. Vilket jag behövde för att vakna till. Sen hade vi en liten dejt när de andra gick till volleyboll och vi stannade för att äta innan vi gick dit. Så mysigt, den tjejen gör mig så glad. Spelade ingen volleyboll utan lekte med pojkarna som alltid hänger runt omkring. De är så underbara och idag var det en pojk som höll mig i handen när vi skulle gå och när han var tvungen gav han mig en liten puss på handen och sa att nästa gång vi ses ska han ge mig en present. Söt kille. Har ingen aning om hur gammal han kan vara, men kanske mellan 6-8år. Man vill verkligen bara ta med sig alla ungarna hem.

Nu har Michi och jag haft ett låååångt samtal om allt. Så skönt att prata med henne för vi är så lika och vi förstår varandra så bra. Min andra halva. Snart ska vi gå ut en stund för det är Felix sista kväll och imon är vi lediga för det är Kvinnornas dag, men jag ska upp tidigt för ska på elefantridning med Cynthia, så coolt, så jag ska inte stanna länge. Dessutom tar Michi en powernap nu för att orka gå ut så det blir ingen sen kväll.

Det har inte hänt så där jättemycket de senaste dagarna och har inte direkt haft något att skriva om, men helgen var fantastisk. Åkte till Viktoriafallen med Jill, Felix, Golden och Leonord. Så amazing, något alla borde få se en gång i livet. Imon är det full måne och då kan man se regnbågen även mitt i natten. Så antagligen ska vi åka dit.

Annars är det mest chill, livet leker och jag lever. Alla här är otroligt snälla och jag trivs. Miss you at home

Så varmt

En kort uppdatering för er där hemma. Solen skiner och idag är det varmare än nånsin. Svettas av att bara sitta still. Har legat i poolen en stund, men nu ska jag snart iväg på eftermiddagsprojekt. Det är en riktigt sad dag idag för Jill lämnade oss på morgonen. Michi och jag kunde inte sluta gråta för vi har haft två helt underbara veckor tillsammans. Kan inte förstå hur nära varandra man kan komma efter så få dagar. Men det kändes verkligen som att det var vi tre, vi var tillsammans hela tiden. Kommer sakna henne och det kommer vara tomt denna veckan, men vi kommer ses igen.

Men annars är allt bra här, uppdateringen är lite dåligt för har aldrig tid för datorn. Så mycket annat att göra. Kram kram

Nsima dag

Klockan är bara tjugo över 6 menjag kunde inte sova så tänkte att dp kan jag lika gärna utnyttja tiden till annat. I vanliga fall går jag upp vid tjugo i 7 så det är inte så långt kvar tills de andra går upp. I natt har jag faktiskt sovit bra. Gick till och med och lade mig tidigt. De andra nätterna denna veckan har jag inte sovit alls känns det som. Vi har lagt oss sent och sen har jag sååå många myggbett som kliar så mycket att jag inte kan sova. De är så stora och jag har säkert 30 på varje ankel/fot. Hemskt är det.

Måste berätta om tisdag kväll. Efter volleybollen följde jag och Jill med Golden och Leanart till en restaurang för ”the locals”. Kan inte riktigt hitta ett svenskt ord för det så därför engelskan. Det var hur litet som helst, lite skabbigt, men ändå mysigt på något vis. Där åt vi i alla fall nsima, en rätt som zambierna äter varje dag, vissa till och med tre gånger om dan. Man äter det med händerna så de försökte lära oss hur man gjorde, men vi såg mest ut som två grisar med nsima överallt. Men såå roligt det var. Jill kunde knappt äta något för hon bara skratta hela tiden. Men gott var det och när vi gick där ifrån var vi så mätta att vi knappt kunde gå. Det blev ganska sent dock vilket varken jag eller Jill behövde, för vi behövde båda sova. Det är så hemskt för Jill har vart här i 6 veckor hon hon har inte sovit en hel natt på alla dessa veckorna. Hennes malariatabletter gör att hon får hemska mardrömmar som gör att hon alltid vaknar. Jag är så glad att jag inte äter dom.

Har haft två så otroligt varma dagar nu att det har vart ganska jobbigt att vara ute hela dagarna, men man ska väl inte klaga. Men det ser ut som att det har regnat i natt så då kanske det blir lite svalare idag, men jag tvivlar.

Nu ska jag i alla fall göra mig färdig för fm projekt som är farming.

Nsima kväll, önskar jag kunde lägga upp alla foton :)